är det någon som vet hur man åker till svalöv?

Varför jag gillar att vara 23:

1. Jag är tillräckligt gammal för att slippa dömande blickar från tonårstjejer om jag ser för taskig ut.
2. Jag är tillräckligt ung för att bli tillfrågad om leg på systemet.
3. Jag har uppnått ett tillstånd av "jag tar ingen skit och skiter i vad ni tycker".
4. Jag kan motivera alla mina dåliga beslut med att jag har erfarenhet nog att veta vad jag gör.
5. Jag vet precis hur jag reagerar på olika sorters alkohol. Tex: Rödvin=somna, öl=somna, cider= äckligt, alkoläsk=kräkas, sprit=underbar fylla och ingen bakfylla.
6. Jag har massor av möjligheter framför mig och har ingen brådska att uppfylla alla mina drömmar just nu.
7. Jag har skaffat mig en grupp med vänner som jag trivs med och känner inget behov av att skaffa nya bara för sakens skull, utan gör det endast om det är värt mödan.
8. Jag kan börja blogga utan att skämmas.

Jag hoppas innerligen att den här känslan finns kvar om en månad när jag fyllt 24 annars kommer jag med största sannolikhet få en till livskris.
För jag har tydligen redan haft en. Det sa min syster till mig en gång när vi pratade om hur jävligt jag har det. Hon sa:
-Men Klara, du har ju som en livskris. Tänk så istället för att försöka se allt som separata jävligheter så känns det nog bättre.
Och det kändes bättre. Nu kunde jag stolt deklarera för mig själv: Jag har en livskris! Och om någon undrade hur jag mådde sa jag: Jo tack, jag har en livskris.

Nu börjar krisen ta slut och då känns det lite beigt. Som om jag ska bli en vanlig människa nu. Utan kriser och neuroser.
Om jag hade levt på Strindbergs tid hade han kallat mig för en nervsjuk hysterika. Det tror jag nog.

För övrigt är min nya hemtelefon svart och silvrig och har samma ringsignal som den på jobbet.