Pappas frisyr, häck och förslag

Jag spenderade helgen hos min pappa. Han bor i Östervåla typ en timme norr om Uppsala. Jag åkte dit med min mor, syster och hennes två barn, Elin och Hampus. Under bilfärden satt jag inklämd mellan mina syskonbarn (självvalt) och roade mig med att driva dem till vansinne. Jag pekade på djur vi åkte förbi och benämnde de med fel namn. Typ: -Åh, titta ett lamm. (Häst). Hampus som är fem år skrattade så jag trodde han skulle kissa på sig. Elin som är sju och numera vet hur hela världen funkar blev argare och argare på sin inkompetenta moster och utbrast tillslut: -Nej Klara, nu ska jag berätta för dig hur det är och du ska vara tyst!
Ahhh, uppdrag utfört.
När hon berättat för mig att får inte alls var stora och sa mu utan var ulliga och sa bä pekade idiotmostern på ett flygplan och utbrast: -Åh titta på bilen!
Jag är för all framtid dumförklarad.
Helgen förflöt på klassiskt Lindal-manér, jag brukar kalla det Norén light. Min syster blir arg på min mamma som ska ha koll på allting. Mamma är arg på pappa för ungefär allting som går fel här i världen. Jag blir arg på mamma för att hon blir arg på pappa för ingenting. Pappa blir inte arg på någon utan verkar mest gå omkring och mysa av att ha familjen på besök. Barnen i sin tur blir mest arga på varandra över petitesser eller på vem som helst som säger att de måste äta upp maten för att kunna få glass. (Incidenten löstes dock av supermostern som lekte "mata bebis" med sina syskonbarn, med stor inlevelse och fantasi. Maten åts upp och glassen likaså.)
Men det var varmt, jag blev lite solbränd, åt fyra glassar, drack oändligt antal glas med vin, övade mina monologer och tittade på bolibompa.
När min syster tagit vår gemensamma mor och sina barn och åkt plockade pappa fram den stora, stora eldrivna häcksaxen! Trots coolhetsfaktor hundra fungerade den mycket illa och vi övergick till oelektrisk häcksax och sekatör.

- Pappa, pappa! Jag har valkar i händerna! Titta, jag är arbetarklass!
Ungefär en kvart senare:
- Trots valkarna Klara kommer det ta minst två generationer för dig att bli accepterad. Plus en för trädgårdshandskarna...

Aldrig i mitt liv har jag jobbat så hårt. Vilket terapiarbete. Ingen precision, bara demolition. Jag har idag ont på så många ställen i min kropp.

När vi kände oss nöjda och gick in för att äta arbetarmiddag kläckte min pappa sitt förslag.
Han tyckte att jag ska hyra ut min lägenhet och flytta upp till honom över sommaren. Det skulle vara som ett "depressionsläger" enligt honom. Jag skulle få klippa resten av häcken. Ta hand om huset. Han skulle tvinga mig att röra på mig.
Han tänkte att det nog skulle vara bra för mig att vara på landet lite. Och så skulle han köpa mig ett busskort så jag kunde åka till Stockholm närhelst jag ville. Han är då för söt far min.

Men förutom att kontemplera ett eventuellt lantliv i sommar så är jag totalt jävla skitnervös. Jag ska nämligen på torsdag vara i Svalöv, Skåne och göra ett antagningsprov till en teaterskola. Jag har aldrig förut gjort något sådant. Som tur är har jag en regissör som hjälper mig.
Så ni som läser, håll tummarna för mig på torsdag.
Förra veckan var jag på en mycket mer nedtonad ansökningsintervju till en folkhögskola i Norrköping. Norrköping är typ ett helt annat landskap. De pratar alltså en annan dialekt, den fulaste.
Vi var några stycken som var samlade för teaterövningar och gruppintervju. Okej, jag gillar teater. Faktum är att jag älskar det. Men jag har väldigt svårt för att prata om mitt förhållande till teatern, eftersom man alltid låter så bajsnödigt pretensiös. "Vad är ditt förhållande till teater?" " Nu ska ni komma på en staty att göra med er kropp som beskriver vad ni har för tankar om teater" "Nu ska ni komma på ett namn på er staty" "Nu ska ni med de här färgade silkespapprerna göra en tavla som beskriver; det här är teater för mig."
Det är svårt. Och svårare är det att veta hur pretto man ska låta. Ska jag vara ärlig när jag pratar så är risken stor att jag låter sjukt pretto. Men man vet aldrig vad lärarna vill höra.

Min tavla var brun. Jag sa att den var brun eftersom teater är kultur och för mig är kultur brunt. Då skrattade teaterläraren milt, lade huvudet på sned och frågade: " Och varför känner du att kultur är brunt?"