uppföljning

Det blev fullt ös. Inte medvetslös, men inte långt ifrån.
Jag har minnen av att en flaska skumpa beställdes in. Jag har minnen av en taxiresa där man fick röka i taxin. Jag har minnen av rosa champagne.
Sen vaknar jag i midsommarkransen.

vasaparken

Idag hängde jag i vasaparken hela dan med min snygga kompis, Cecilia. Vi åt mackor och pratade om armkomplex, tuttar, behåar, vi löste sudoku och övade repliker.
Cecilia är en såndär människa som man alltid får lite dålig självkänsla av. Alltså, man kan känna sig hur snygg, på topp och fräsig som helst. Men hon är så petit, brun och skön att allt ens egna liksom rinner bort.
Med det inte sagt att hon är otrevlig att umgås med, tvärtom. Det är hennes okunskap om hennes skönhet och fräsighet som gör att hon är så härlig att vara med.
Och så får hon alltid hångla. Killarna faller som furor för henne.
När vi är på fashing och dansar rumporna av oss lyckas hon ofta hångla upp nån liten popsnubbe med scarf medan jag står svettig som en gris och tittar på. Sist vi var där blev jag i och för sig raggad på av kille med väst som tyckte jag var sjuukt vacker och frågade om jag också gick i nacka gymnasium.

Ikväll är det vårfest. Fullt ös medvetslös! (Ja, jag vet, men jag älskar uttrycket.)

om man ryker så dör man

Jag hade svårt att somna igår. I min säng låg nämligen världens sötaste pojke.
Han snusade sådär fint. Han var rosig om kinderna eftersom det var så varmt. Han hade en popcornflaga på kinden som jag försiktigt plockade bort. Han hade sparkat av sig täcket och hasat ner från kudden och låg med ena armen rakt upp ovanför huvudet. Hans pyjamasjacka med ett piratskepp på hade åkt upp och visade hans mage.
Han hette Hampus och han är 5 år.

I ett överilat men fantastiskt impulsbeslut plockade jag med mig min systerson från min mammas fika och tog hem honom till mig.
Vi åt pizza och tittade på film. Sen åt vi popcorn och såg en till film. Han blev bestört när han såg att jag inte hade badkar. Men han duschade ändå i 20 minuter. Jag diskade då.
Att bli väckt av en 5-åring som kramar en och frågar: Ska vi dra till Skansen nu då?, det går inte av för hackor.
Att se världen ur en 5-årings perspektiv är rätt roligt. Bara att åka tunnelbana är världens upplevelse. Jag hade glömt hur spännande det är att titta ut genom fönstret hela resan och räkna hur många blåa lampor man kan se.
Vi åkte båten till djurgården.
Vi var på Skansen en kvart efter att de hade öppnat.
Vi var på Akvariet. Ungen var livrädd för de sovande lemurerna men gick utan att tveka fram och klappade en orm. Medan Moster Klara stod i dörröppningen och försökte att inte kräkas.
Vi såg:
Apor.
Ormar. (Han då, jag blundade.)
Spindlar. (Återigen; Han, jag blundade.)
Ödlor.
Krokodiler.
Stingrockor.
Hajar.
Sköldpaddor.
Fiskar.
Råttor.
Marsvin.
Ekorrar.
Flamingos.
Påfåglar.
Hästar.
Får.
Getter. (Vi klappade en killing.)
Kattungar.
Grisar. (Två mindre och en jättestor.)
Vargar. (Eller egentligen bara en, på väldigt långt håll.)
Björnar. (Dagens höjdpunkt.)
Sälar.
Listan kan göras hur lång som helst.

Vi åt pannkakor med sylt och grädde, vi åt glass och sockervadd. Vi hade med oss bokstavskex men vi kastade dem åt fåglarna. (Dagens andra höjdpunkt)

Vi åkte bilbanan. Vi åkte flygplan som man kunde styra själv. Vi åkte buss hela vägen till Tekniska Högskolan. (Dagens tredje hödpunkt, barn är så lättroade)

Vi skrattade så vi nästan kissade på oss när vi hittade på ett låtsasspråk som innehöll många ord som; rumpa, prutt och snopp.
Vi skrattade nästan ännu mer när Hampus fick hela ansiktet inlindat i sockervadd.

Vi påminde varandra om vilken rolig dag vi hade. Jag pussade på Hampus och han sa att jag störde honom när han tittade på sälarna.

Vi tittade på kartan innan vi gick ut från Skansen och såg hur långt vi hade gått. (Bautalångt.)
Vi sa "Shit pommes frit", fastän Hampus sa att Shit var ett fult ord.

Vi såg på när glasblåsarna gjorde glas och Hampus sa att det säkert var bautavarmt i ugnarna.

Vi pratade om att det är farligt att röka. Hampus sa att han aldrig skulle röka. Jag sa att det var bra, annars skulle jag ge honom smisk. Då skrattade vi åt det och jag gav honom smisk på låtsas.

Vi såg hundratals gamla hus. Alla imponerade stort. "Wow, vad gamla."
Vi tog kort på när vi såg på djuren. "Har du bildat klar nu?"

Vi övade på bokstaven "R". "Jag kan nästan säga R nu."

Vi kramades och sa att vi skulle göra om det.

ytterligheter 2

Först köpte jag sex stycken coctailglas i kristall på Åhléns.
Sen köpte jag en hammare på Claes Ohlsson.

ytterligheter

Jag såg filmen 40-year old virgin.
Sen såg jag en dokumentär om förtrycket av svarta i USA under början av 1900-talet.
Sen kände jag mig inte så bra.

Ge mig en hunka sen drar jag!

Igår krashade jag en 40-årsfest med lite kändisar bland gästerna. Jag såg Özz Nujen, han hade hängslen.
Min syrra sjöng en sång och sedan kom typ tusen personer fram till henne och sa att hon var bra. Jag pös av stolthet och instämde i lovorden.
Min syster och jag, som saknar de grundläggande kunskaperna i social kompetens, drog igång ett sjuhelvetes dansgolv. Det dog när vi gick därifrån.
Eftersom jag fortfarande saknar pengar, försäkringskassan kan vänta sig ett bombhot vilken dag som helst, så fick min syster agera sugar-mama. Jag tjatade mig till en drink, två faktiskt, trots att hon bara ville att jag skulle dricka vin. Men jag förstår fortfarande inte var hon helt plötsligt fick ett glas Moet ifrån?
De finaste var att när jag kom hem vid tre så slängde jag ihop en sconesdeg för att göra det lättare för mig i morse...

dartdrottningen återvänder

Istället för att skriva om hela min långa, varma resa till Skåne tänkte jag lista allting jag har irriterat mig på under resan. I kronologisk ordning.

• Busschauffören på centralen som blev arg när jag frågade om jag hann röka innan bussen skulle gå.
  
• Mannen som satt upp, vaken, hela nattresan från Stockholm till Malmö.
  
• Den skånska kärringen som vägrade hjälpa mig med biljettautomaten till Pågatågen.
• Alla teatersnippor som lät mycket och hängde i grupp.
• Teatersnippan i ful kjol som jag hängde med på vägen till kiosken men som slutade prata med mig när hon träffade en annan teatersnippa.
  
• Den konstiga teatersnippan som jag hamnade bredvid under uppvärmningen och som inte förstod nånting. När ledarna sa att vi skulle slänga vår nervositet på golvet med armarna så slängde hon sig ner på golvet. Det var ganska kul. Och jag skrattade i mjugg över hennes dumhet.
  
• Den ännu konstigare teatersnippan som med alldeles för hög röst berättade för mig att Dunderklumpen var det bästa hon visste, sjöng ledmotivet till Dunderklumpen och sedan återberättade hennes favoriter med Dunderklumpen.
  
• Att jag fick åka aslångt, vänta aslänge, äta asäcklig mat bara för att åka ut efter första provet.
  
• Att jag fick vänta i 40 minuter på bussen från Svalöv när allt jag ville var att komma därifrån.
  
• Att Pågatåget hade hamnat på fel spår och jag fick vänta i en halvtimme på det.
• Att jag, när jag kommit till Malmö, upptäcker att jag har sumpat ett helt nytt ciggpaket någonstans mellan Svalöv och Malmö.
  
• Bittertanten på bageriet som inte villa växla mina enkronor till en femma.
  
• Bitterfittorna på Pocket Shop, dit jag blivit hänvisad av föregående talare, som inte heller ville växla mina kronor och hänvisade mig till bageriet och sen till automaten som bara växlar sedlar.
  
• Att när jag gjort av med alla mina mynt på en förvaringsbox inte kan gå på toaletten på Malmö Central eftersom det kostar en femma.
  
• Killen med ful mohikanfrisyr, bandana neddragen till ögonbrynen och alldeles för många piercingar som klev på nånstans i Sverige och sänkte 12 starköl på tre timmar. Och pratade högre och högre trots att han var själv.
  

• Kvinnan som blev sur när jag blev sur för att hon trängde sig på bussen till nacka.

I övrigt var resan bra.

Förresten

När jag ringde till Swebus Express idag för att fråga vart Svävarterminalen i Malmö ligger sa killen: "Jo det är så att man har tagit bort alla gator i Malmö och man får bara åka svävare där."
Bäst.

Pappas frisyr, häck och förslag

Jag spenderade helgen hos min pappa. Han bor i Östervåla typ en timme norr om Uppsala. Jag åkte dit med min mor, syster och hennes två barn, Elin och Hampus. Under bilfärden satt jag inklämd mellan mina syskonbarn (självvalt) och roade mig med att driva dem till vansinne. Jag pekade på djur vi åkte förbi och benämnde de med fel namn. Typ: -Åh, titta ett lamm. (Häst). Hampus som är fem år skrattade så jag trodde han skulle kissa på sig. Elin som är sju och numera vet hur hela världen funkar blev argare och argare på sin inkompetenta moster och utbrast tillslut: -Nej Klara, nu ska jag berätta för dig hur det är och du ska vara tyst!
Ahhh, uppdrag utfört.
När hon berättat för mig att får inte alls var stora och sa mu utan var ulliga och sa bä pekade idiotmostern på ett flygplan och utbrast: -Åh titta på bilen!
Jag är för all framtid dumförklarad.
Helgen förflöt på klassiskt Lindal-manér, jag brukar kalla det Norén light. Min syster blir arg på min mamma som ska ha koll på allting. Mamma är arg på pappa för ungefär allting som går fel här i världen. Jag blir arg på mamma för att hon blir arg på pappa för ingenting. Pappa blir inte arg på någon utan verkar mest gå omkring och mysa av att ha familjen på besök. Barnen i sin tur blir mest arga på varandra över petitesser eller på vem som helst som säger att de måste äta upp maten för att kunna få glass. (Incidenten löstes dock av supermostern som lekte "mata bebis" med sina syskonbarn, med stor inlevelse och fantasi. Maten åts upp och glassen likaså.)
Men det var varmt, jag blev lite solbränd, åt fyra glassar, drack oändligt antal glas med vin, övade mina monologer och tittade på bolibompa.
När min syster tagit vår gemensamma mor och sina barn och åkt plockade pappa fram den stora, stora eldrivna häcksaxen! Trots coolhetsfaktor hundra fungerade den mycket illa och vi övergick till oelektrisk häcksax och sekatör.

- Pappa, pappa! Jag har valkar i händerna! Titta, jag är arbetarklass!
Ungefär en kvart senare:
- Trots valkarna Klara kommer det ta minst två generationer för dig att bli accepterad. Plus en för trädgårdshandskarna...

Aldrig i mitt liv har jag jobbat så hårt. Vilket terapiarbete. Ingen precision, bara demolition. Jag har idag ont på så många ställen i min kropp.

När vi kände oss nöjda och gick in för att äta arbetarmiddag kläckte min pappa sitt förslag.
Han tyckte att jag ska hyra ut min lägenhet och flytta upp till honom över sommaren. Det skulle vara som ett "depressionsläger" enligt honom. Jag skulle få klippa resten av häcken. Ta hand om huset. Han skulle tvinga mig att röra på mig.
Han tänkte att det nog skulle vara bra för mig att vara på landet lite. Och så skulle han köpa mig ett busskort så jag kunde åka till Stockholm närhelst jag ville. Han är då för söt far min.

Men förutom att kontemplera ett eventuellt lantliv i sommar så är jag totalt jävla skitnervös. Jag ska nämligen på torsdag vara i Svalöv, Skåne och göra ett antagningsprov till en teaterskola. Jag har aldrig förut gjort något sådant. Som tur är har jag en regissör som hjälper mig.
Så ni som läser, håll tummarna för mig på torsdag.
Förra veckan var jag på en mycket mer nedtonad ansökningsintervju till en folkhögskola i Norrköping. Norrköping är typ ett helt annat landskap. De pratar alltså en annan dialekt, den fulaste.
Vi var några stycken som var samlade för teaterövningar och gruppintervju. Okej, jag gillar teater. Faktum är att jag älskar det. Men jag har väldigt svårt för att prata om mitt förhållande till teatern, eftersom man alltid låter så bajsnödigt pretensiös. "Vad är ditt förhållande till teater?" " Nu ska ni komma på en staty att göra med er kropp som beskriver vad ni har för tankar om teater" "Nu ska ni komma på ett namn på er staty" "Nu ska ni med de här färgade silkespapprerna göra en tavla som beskriver; det här är teater för mig."
Det är svårt. Och svårare är det att veta hur pretto man ska låta. Ska jag vara ärlig när jag pratar så är risken stor att jag låter sjukt pretto. Men man vet aldrig vad lärarna vill höra.

Min tavla var brun. Jag sa att den var brun eftersom teater är kultur och för mig är kultur brunt. Då skrattade teaterläraren milt, lade huvudet på sned och frågade: " Och varför känner du att kultur är brunt?"

ta hand om dina fötter, det är de som ska föra dig framåt

Eftersom mina fötter under en längre period har sett så illa tilltygade ut att de hade anmält sig till närmaste kvinnojour om de kunde bestämde jag mig för att ta ett fotbad. Denna underskattade form av tvagning har jag inte sysslat med sedan jag var typ elva och mamma och jag satt med fötterna i varsin balja en söndagseftermiddag och käkade mums-mums.
Jag har ingen balja. Jag har en grå skurhink. Det kändes inte alls lika härligt mysigt och unnande att sitta i en obekväm sittställning med fötterna nedklämda i en hink som i vanliga fall brukar innehålla all min smuts i flytande form. Jag hade dessutom inga mums-mums utan drack avslagen cola och åt sega chips (ni vet såna som stått framme alldeles för länge). Samtidigt tittade jag på storfilmen "The Kid" där Bruce Willis träffar sig själv som åtta-åring. Och jag grät på slutet.
Men fötterna blev sjukt rena. Jag skrubbade med min fotfil tills jag fick musarm, tennisarmbåge och blev grinig. Efteråt torkade jag fötterna omsorgsfullt, smorde in dem och satte på rena strumpor. När jag ställde mig upp skrek jag av smärta. Det visade sig att mina fossingar, genom att inte blivit filade på ca 13 år av annat än sandstrand, utvecklat ett skyddande skal och utan detta kändes plastmattan som är mitt golv som att gå på typ betong med småspik i.
När jag skulle handla senare kunde jag känna alla stenar under fötterna jättejättemycket.

Igår var jag på bio med min syster. Vi satt långt fram och skrattade högst av alla. Efteråt gick vi till henne och kissade. Där lekte jag lite med min blivande katt Ulf. När jag gick därifrån stötte jag på ett grabbgäng av typen "vi har vart på o'learys och kollat sport och vi gillar slitz och vapen". En av killarna stannade framför mig och sa:" Hon ser ut att vara en sån där arg tjej. Är du det? Va? Är du en riktig fitta?"
"Ja." Sa jag och gick. Då ropade killarna efter mig att jag var en fitta. Inte de smartaste pojkarna.

På Fear Factor idag var det ett par som skulle göra nån grej som var lite äcklig, lite läskig och innefattade en krokodil. Tjejen vågade inte och fick en panikattack. Då skrek hennes pojkvän åt henne. När de kom tillbaka till de andra paren slog tjejen en kille som hade skrikit dumma saker åt henne och hennes pojkvän när de skulle göra den läskiga saken. Då skrek programledaren åt tjejen, varpå tjejens kille skrek åt programledaren, sen puttade han programledaren och de började slåss. Då fick en annan kille avbryta bråket. Sen var det nästa pars tur att göra den läskiga, äckliga krokodilgrejen. De vågade allt.

åh fy fan

Sallan brallan hade fest igår. Det var nog den mest kärleksfulla fest jag varit med om. Värdinnan var vacker som en dag och var så tagen av den massiva uppslutningen att hon stundvis blev mållös. Jag blev pruttfull på kort tid, gick ifrån festen utan att säga något, kom halvvägs till hornsgatan, stod en stund vid en busshållplats och tänkte igenom mitt liv, fattade ett beslut och gick tillbaka till festen. Där drack jag ett halvt glas vin (den sista, vidriga spiken i min festkista) pratade i tio minuter med joanna och erik, tog på mig min jacka och gick(igen).
Återigen hamnade jag vid en busshållplats. Där stod jag i tio minuter innan jag skrattande konstaterade att det var helt fel ställe att stå på, ingen buss där skulle ta mig ens i närheten av dit jag skulle (hem). Så kisandes och vinglandes lyckades jag stoppa en taxi. För första gången i mitt liv övervägde jag att kräkas i en taxi, gjorde en snabb kalkyl av hur kostsamt ett sådant företag skulle bli och bestämde mig för att inte göra det.

Under min omfattande förberedelse inför den stundande festen låtsades jag att jag var en rik, smått alkoholiserad hemmafru. Det var underbart. Jag duschade länge. Efteråt gled jag runt i min röda morgonrock med sidenband med en drink i ena handen och en cigarett i den andra. Jag svirade runt hemma och kände mig fabulös innan jag noggrant började göra mig vackrare än någonsin. Jag tror att det lyckades också för aldrig förr har jag fått så många komplimanger för mitt utseende. Det var underbart och jag älskade alla människor.

Och Sally fick en skateboard.

är det någon som vet hur man åker till svalöv?

Varför jag gillar att vara 23:

1. Jag är tillräckligt gammal för att slippa dömande blickar från tonårstjejer om jag ser för taskig ut.
2. Jag är tillräckligt ung för att bli tillfrågad om leg på systemet.
3. Jag har uppnått ett tillstånd av "jag tar ingen skit och skiter i vad ni tycker".
4. Jag kan motivera alla mina dåliga beslut med att jag har erfarenhet nog att veta vad jag gör.
5. Jag vet precis hur jag reagerar på olika sorters alkohol. Tex: Rödvin=somna, öl=somna, cider= äckligt, alkoläsk=kräkas, sprit=underbar fylla och ingen bakfylla.
6. Jag har massor av möjligheter framför mig och har ingen brådska att uppfylla alla mina drömmar just nu.
7. Jag har skaffat mig en grupp med vänner som jag trivs med och känner inget behov av att skaffa nya bara för sakens skull, utan gör det endast om det är värt mödan.
8. Jag kan börja blogga utan att skämmas.

Jag hoppas innerligen att den här känslan finns kvar om en månad när jag fyllt 24 annars kommer jag med största sannolikhet få en till livskris.
För jag har tydligen redan haft en. Det sa min syster till mig en gång när vi pratade om hur jävligt jag har det. Hon sa:
-Men Klara, du har ju som en livskris. Tänk så istället för att försöka se allt som separata jävligheter så känns det nog bättre.
Och det kändes bättre. Nu kunde jag stolt deklarera för mig själv: Jag har en livskris! Och om någon undrade hur jag mådde sa jag: Jo tack, jag har en livskris.

Nu börjar krisen ta slut och då känns det lite beigt. Som om jag ska bli en vanlig människa nu. Utan kriser och neuroser.
Om jag hade levt på Strindbergs tid hade han kallat mig för en nervsjuk hysterika. Det tror jag nog.

För övrigt är min nya hemtelefon svart och silvrig och har samma ringsignal som den på jobbet.