I söndags hängde jag med namedroppare. Ni vet vilka de är, de kan inte prata på annat sätt än utifrån "när jag jobbade med kayos senaste skiva"-anekdoter. Och nämner man en artist eller ett band som man har någon slags åsikt om så får man genast höra "ja fast han är verkligen en astrevlig kille på riktigt alltså, när jag jobbade med hans senaste skiva så..."
Konsekvensen av denna typ av konversation blir att jag först zonar ut och slutar lyssna och blir full istället. På fyllan som kommer sig av den typ av konversation kommer min typ av fyllekonversation som jag egentligen aldrig vill uppleva. "Du fattar, det är inte så lätt det här med feminism, det är inte så svart och vitt som det kan verka, jag hatar inte alls män. Och nej för hundrade gången jag är inte lesbisk." Som tur var gled samtalet snabbt över till musikaler (en helt naturlig övergång måste jag säga). "Anders Ekborg är ju lätt Sveriges bästa musikalsångare." "Nej för fan, inte Tommy, ja asså han e ju bra men asså Anders! Kom igen! Anders!" *Skrålar valfri musikallåt med Anders Ekborg*
Denna typ av hybrisfylla får mig också att utbrista saker som "Ja va kul! Klart vi ska dricka jäger!" Jag hatar mig själv.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar